Nysnö och juletid

December har dragit förbi snabbt i år. Det blev inte mycket tid över för att fota och blogga. Istället fylldes min tid av att vara hundvakt, baka julkakor, köpa, slå in och frakta julklappar till Tyskland. Även inom familjen hände det en del som krävde sin tid. Men nu är julen över, det är lugnt i huset och jag har tid över. Ute har det snöat i timmar och vid mina fötter ligger Momo och snarkar. Nu finns tid för att tänka tillbaka till de fina naturmomenten som denna månad har gett mig.

Första helgen i December kom med mycket snö. Eftersom min mamma hade åkt till Stockholm över helgen, hade vi Momo hemma hos oss och passade på att jaga henne genom snön tills hon blev trött. Med 30-40 cm snö gick det förvånansvärt fort.

Även om det var mulet och grått ute, så var det underbart att komma ut i det igensnöade vinterlandskapet.Vi försökte gå vår vanliga Momopromenadsträcka, men snön låg så djupt där att vi vände om efter några hundra meter. Det var inte bara ansträngande för oss att pulsa genom snön, Momo blev snabbt till en snöboll med massa snöklumpar i pälsen och på tassarna, vilket inte är så roligt för henne. Det var mycket roligare att gå längs den plogade vägen och jaga efter snöbollarna vi kastade åt henne.

Om jag räknar tillfällena som jag fick njuta av snön på min födelsedag så jag jag räkna dem på en hand (högst på två händer) under min tid i både Tyskland och Sverige. Men i år skämdes jag bort med härligt vinterväder igen! Och inte bara med snö – även solen kom fram och svepte vinterlandskapet i ett gyllene ljus.

Vilken skillnad, eller hur? Snötäckta granar och ängar ser fint ut även på mulna dagar, tycker jag, men om det läggs till både sol och den klara vinterluften med minusgrader så blir det en helt annan upplevelse. Födelsedagspromenaden blev dagens highlight. Så fint att gå med gnisslande steg genom snön tillsammans med Jonas och Momo och kunna njuta av solen.

Strax innan vi kom fram till sjön hörde vi plötsligen ljudet av klingande bjällror. Var det jultomten som var ute och for?

Nej, han hade nog fullt upp med alla julförberedelser. Men två kvinnor tog det fina vädret till vara genom en liten vagntur med sin fina häst som hade pyntats med små bjällror dagen till ära. Jag fick julstämning direkt och tycker att bilden fångade den stämningen fint.

Det tyckte förresten inte bara jag – bilden blev min största hit på Instagram och jag vann till och med en fototävling med den! Jag blev super glad över det – jag vinner aldrig något annars – och känner mig motiverad att lära mig ännu mer om fotografering nu.

Det fina ljuset den dagen var även perfekt för att föreviga bebisbulan på bild i en fin miljö – jag älskar bilden som Jonas tog åt mig! Ett väldigt fint minne på en perfekt dag och på en spännande tid i livet!

Även Momo njöt i fulla drag. Vi kastade massa snöbollar åt henne, både längs grusvägen och ute i djupsnön. Där dök hon upp och ner som en delfin i havet och var helt i sitt rätta element.

Även om tiden under December var rätt knapp gällande fototurer så lyckades jag dra iväg med kameran två helger senare igen. Väderprognosen sa att det skulle bli en solig dag, men det stämde tyvärr inte. Så jag kastade om mina planer på att fånga vintern i solljus och åkte ut till Gesundas gamla kvarn. Dagar utan solljus är ju perfekt för att träna att fota med längre exponeringstider – och jag kan definitivt behöva mer träning med det.

Även före den helgen hade det kommit en del nysnö och jag fick kämpa ordentligt för att ta mig fram till kvarnån. Trots att jag hade mina vinterstövlar på så fick jag snö i dem flera gånger – det måste ha varit minst 40 cm snö!

Framme vid ån såg jag denna underbara vinterscen. Mångåns mörka vatten bildade en härlig kontrast till de snötäckta träden. Perfekt för att leka loss med kameran och testa olika inställningar. Emellanåt fick jag rensa stövlarna från snön som letade in sig där så snart jag förflyttade mig lite.

När fötterna började kännas som isklumpar packade jag ihop och letade mig försiktigt och i mina egna fotspår tillbaka mot bilen.

Med blöta byxben, men väldigt tillfreds, satte jag mig i Volvon igen som inte alls brydde sig om den djupa snön. Istället av att åka hem direkt, tog jag vägen över Sollerön och tittade förbi hos min mamma. Där fick jag värma upp mig med tysk julpunsch och torka byxbenen. När jag bestämde mig för att åka hemåt igen, var det mörkt – det går ju fort just nu – och jag funderade om jag skulle fota stjärnhimlen på hemvägen. Men just då krånglade Volvon. Jag kunde öppna dörren för att ta mig in i bilen, men sedan gick den inte att stänga längre. När jag slutligen hade löst problemet var jag genomfrusen och hade stela fingrar, så jag åkte direkt hem till soffan ändå. Så skönt att välkomnas med en varm kram och en värmande brasa i en sådan situation!

Och sedan var det bara en vecka kvar till jul! De sista dagar på jobbet var rätt stressiga och så var det skönt att kunna avsluta veckan med två homeofficedagar – tack vare Momo som bodde hos oss igen, eftersom mamma åkte till Tyskland över jul. På det sättet kom jag ut och fick frisk luft regelbundet. Och vädret var på min sida även nu. Sol, snö, rimfrost – naturen bjöd på julshow. Det störde inte alls att temperaturen föll till -10 °C.

Det kändes som om julen hade dragit fram sitt finaste julpynt. Vanligtvis står glitter ganska långt ner på listan av saker som jag tycker är fina. Men rimfrost i solen är ett stort undantag. Allting glittrade och gnistrande!

Så vackert!

Julstämning deluxe! Och det blev ännu bättre! Momo skuttade runt på vägen och väntade på mig ibland när jag fotade något. Och plötsligen vände jag om mig och såg den perfekta julgranen!

Natur och människa pyntande denna gran tillsammans – med röda julkulor och glittrande rimfrost. Vilken fin överraskning! Jag kom på sedan att jag hade sett samma gran pyntat med fjädrar när det var påsk, men hade ändå inte förväntat mig en pyntat julgran ute i naturen. Tänk att någon snäll människa – troligtvis varje år – går dit och pyntar granen bara så att vi andra kan bli glada av den! Så fint! Hade inte Momo varit på besök hos oss, hade jag nog missat granen. Men nu kunde jag beundra den i finaste förhållanden.

Den här vintern har verkligen varit underbar. Snön kom tidigt och stannade direkt (även om det regnade en skvätt emellanåt också) och det fanns flera ljuvliga soldagar som skämde bort oss med extra fin vinterstämning. Det blir ingen skidåkning eller skridskoåkning för mig denna gång, men jag hoppas att jag håller mig pigg nog för att släpa bebisbulan genom snön även framöver. Och när bebisen kommer är förhoppningsvis vägarna fria av snö och is och vi kan gå de första barnvagnspromenaderna i vårsolen. Det ser jag fram emot!

 

0

Kommentera