Att vakna ur ide

Den här vinter har jag verkligen gått i ide – på flera sätt. Bloggen har inte uppdaterats sedan december och i resten av mitt liv hände inte heller mycket aktivt. Och då var det ändå den snörikaste vintern jag någonsin har upplevt! Vi fick enorma mängder av snö och även tillfälliga plusgrader kunde inte få bort den.

Men jag upplevde den här vintern framför allt inomhus. På grund av graviditeten fanns inte energin att göra längre utflykter i vinterlandskapet. Det gäller framför allt för den tidiga vintern. Sedan hade nog alla svårt att ta sig fram på oplogade vägar. Ingen chans att ta sig till skogen där man kunde sjunka ner till låren eller djupare i snön. Så mina korta promenader fick ske på plogade vägar – alltid samma, så det blev snabbt tråkigt. Men så fick det bli den här vintern, mitt fokus låg helt enkelt på annat.

Vädret var ändå inte på min sida. Det snöade ofta eller var gråmulet. Under veckan satt jag ofta – trött och med stor mage – på kontoret och önskade mig att vara utomhus där solen lyste och snön gnistrade – men när helgen kom var det trist och grått igen och jag hade svårt att lämna soffan. Och lyckades jag att ta mig upp därifrån fick det bli mycket korta pliktpromenader utan kamera och utan inspiration. Men några få gånger hade jag tur denna vinter.

När Jonas åkte till Bonäs på en solig helg för att hämta lite mer ved, följde jag och bebismagen med och tog – med kameran som sällskap – en vända genom naturen.Det var underbart vinterväder, några minusgrader och strålande sol, precis som man vill ha det hela vintern. Jag hade en bra dag och var pigg så att jag kunde bära runt på magen utan problem. Men jag undvek ändå de djupast insnöade regionerna…

För att spara lite energi tog jag volvons hjälp för att ta mig mellan skog och sjö och tog bara små promenader från där jag parkerade bilen. Det var helt underbart att känna solen i ansiktet! Så viktigt! Mitt ansikte har verkligen inte sett alltför mycket sol den här vintern. Men den dagen var perfekt för att vara utomhus. Jag gick en liten vända längs Orsasjön först och tog sedan en liten avstickare i skogen.

Jag såg inte en enda människa när jag var ute. Var var allihopa i det underbare vädret? Jag antar att de var på de riktigt fina ställen, på fjället eller på en tjärn för att pimpla. Jag kände mig faktiskt avundsjuk på folk i allmänhet flera gånger. Även om jag var mer än lycklig över graviditeten så saknade jag att kunna åka skidor och skridskor eller att ta utflykter i vinterskogen. Men, men … nästa vinter igen! Det blev mitt mantra.

Jo, mer lyckade fotoutflykter blev det inte under januari. Och februari blev ingen större skillnad i det avseendet. Magen hade blivit ännu större och livet ännu lite krångligare och på jobbet var det en ansträngande fas inför föräldraledigheten eftersom jag skulle lära upp min vikarie och därför vara på plats på kontoret oftare än vanligt. Efter de långa arbetsdagarna var det exakt noll energi kvar och helgerna var åter igen trista för det mesta.

En gång tog jag dock med mig kameran ut, även denna gång med trogen hjälp av volvon. Jonas kände sig sugen på lite skidåkning så jag lämnade honom vid vasaloppsspåret i Gopshus och körde sedan tillbaka mot Mora och stannade några gånger för att fota vid fina ställen längs vägen. Helg rimlig ansträngningsnivå för en trött gravid!

I Gopshus var det lite mulet, men vyn över sjön var ändå väldigt fin.

Några enstaka snöflingorna letade sig ner mot marken när jag gick långsamt längs en liten, plogad väg och njöt av utsikten. Hit måste jag komma någon gång på sommaren för att utforska mer. Jag kan tänka mig att det finns några fina vandringsstigar vid de små bergen runt sjön.

Här skulle jag kunna bo! Eller har en sommarstuga. Tänk att vakna här på en solig sommardag och det första man ser är sjön och de gröna kullorna. Ren lyx!

Efter två till fotostopp längs Dalälven var jag lätt frusen framme i Mora igen.

Passande nog var Jonas ungefär lika snabb som jag och när jag hade tagit sista bilden, ställde jag bilen vid spåret för att vänta på honom – och redan fem minuter senare kom han åkandes.

Sedan ville vi bara hem och värma oss. Energin för att ladda ner bilder eller till och med uppdatera bloggen fanns inte, inte ens de följande dagarna, hur ofta jag än tänkte på att göra det. Jag fortsatte istället att vara i ide.

Ett till fotoprojekt hade jag dock på min att-göra-lista och väntade redan sedan början av året på rätt förhållanden – soligt men inte för kallt. Och jag väntade och väntade. När solen äntligen visade sig en helg, var det med -10 °C egentligen lite för kallt för mitt projekt, men jag bestämde mig envist att köra på ändå. Min plan var, att fota Jonas, mig och bebismagen i en fin miljö utomhus.

Så på en solig men kall söndag i februari tvingade jag Jonas ut i bilen och vi åkte ner till sjön. Sjön var plan B, egentligen hade jag önskat mig att ta bilderna vid Zorns Gammelgård där vi även hade bröllopsfotograferingen, men gården var djupt insnöad och otillgänglig. Så istället fick det bli Åmåsängsgården. Även där kom vi inte fram exakt till mitt planerade ställe, men det löste sig ändå.

 

Ett problem var dock kylan som gjorde att Jonas började frysa snabbare än planerat ( jag hade gått bananas med massa lager kläder) och så hann vi bara ta en handfull bilder. Men det blev i alla fall några fina bilder, framför allt när man tänker på att vi gjorde de med fjärrutlösaren.

Såhär i efterhand är jag extra glad att vi gick ut trots kylan. Min förhoppning var att ta några fler bilder i mars (förhoppningsvis på en solig, men varmare dag) på oss och den då ännu större magen. Men ja, ibland blir det inte som tänkt…

Redan den tredje mars föddes nämligen vår lille Mattis – fyra veckor för tidigt! Och så fick jag snabbt vakna ur mitt ide. Vår lille pojk är helt underbar och han ser till att dagarna går snabbt. Efter några extra dagar på BB fick vi komma hem i mitten av mars och sedan dess njuter vi av det nya livet hemma.

Än så länge har han ögonen stängt för det mesta, men när han då och då tittar på mig så berättar jag för honom om äventyren vi kommer att uppleva tillsammans. Att vandra i de gröna skogarna tillsammans med Momo, att bada i Siljan på varma sommardagar och att plocka svamp och bär när det blir höst. Jag har ingen aning vad han tycker om det, men jag ser fram emot att få visa honom världen och den fina naturen som finns här.

4+

Kommentera