Svensk sommar

Svensk sommar – jag tror vi har alla en egen bild på vad den innebär. Det finns de som tänker på en idyll i Astrid Lindgrens stuk – rödvita hus, gröna skogar och blå sjöar i strålande sol som aldrig går ner. Och sedan finns det folk som tänker på regniga dagar, mygg och gummistövlar. Sanningen ligger – som så ofta i livet – någonstans däremellan. Ena året lutar sommaren mot idylliska hållet, ett annat år går mot det andra hållet.

I år vill sommaren inte riktigt komma i gång. Sjön är fortfarande iskall och den nordliga vinden blåser kallt. Samtidigt värmer solen när den väl kommer fram och längs vägarna blomstrar massor av blommor.

På natten blir det aldrig riktigt mörkt just nu. Strax före kl 23 går solen ner och strax efter kl 3 går den upp igen. Däremellan är det skymning, men inget mörker. Jag drömmer om att vara uppe hela natten med kameran för att uppleva skiftet mellan solnedgång, skymning och soluppgång. Än så länge har min trötthet satt stopp för det. Soluppgången får vänta lite på mig. Solnedgången däremot har jag redan hunnit njuta av.

För ett par dagar sedan hamnade jag med en väninna på Sollerön. Först satt vi hemma hos mig i trädgården, åt hemmagjord pizza och pratade. Sedan föreslog Elin en liten kvällsroadtrip. En genialisk idé, tyckte jag och visade upp några favoritplatser på Sollerön för henne.

Vi satte oss på ångbåtsbryggan i Bengtsarvet, dinglade med benen och tittade på den magiska kvällshimlen.

Det blir en underbar stämning när sjön blir slät och speglar himlen. Även om vi inte fick en färgstark solnedgång, så var det otroligt vackert.

När jag funderar på vad jag gillar om Sverige, så hamnar jag alltid på det speciella ljuset. Jag tycker däremot att det är svårt att sätta ord på vad det betyder för mig. Jag ser ju inte bara ljuset med ögonen utan det handlar mer om en upplevelse i hela kroppen. Det spelar ingen roll om det är det skira vinterljuset, det blå ljuset av en sommarnatt eller den gyllene kvällssolen. Och jag är säkert att upplevelsen är unik för varenda människa.

Sommardagar spenderar jag gärna i skogen (i alla fall så länge sjön är för kall för att bada i), men på sommarkvällar dras jag till sjön.

När jag gick ner mot sjön häromdagen för att fota lite, var det dock en sak som fick mig att glömma bort vattnet nere vid Åmåsängsbadet – hundratals, kanske tusentals lupiner som stod i det mjuka kvällsljuset. Även om det finns folk som ogillar lupiner som ett ogräs som förstör för andra vildblommor, så har jag en stor kärlek för lupiner. De är en stor del av den svenska sommarupplevelsen för mig, redan sedan jag kom till Sverige för första gången som vuxen.

I mina tankar såg jag mig stå mitt i havet av lupiner i den gyllene kvällssolen, lycklig som en föl i sommarhagen. Lite fånigt, eller hur?

Eftersom jag inte hade med mig stativet, fick Jonas hjälpa till och fota mig enligt mina instruktioner. Jag fick ju lov att få en bild på min lupinkärlek!

På hemvägen fick Jonas gå före. Jag stannade hela tiden eftersom kvällssolen var så vacker. Jag älskar den gyllene timmen när kvällsljuset är som vackrast.

Helst hade jag inte alls gått hem. Men jag visste att klockan hursomhelst skulle ringa igen kl 5:30 och det var bara därför jag sakta men säkert rörde mig hemåt. Men jag tycker alltid att det är svårt att lämna såna fina ögonblick. Är det inte otroligt vackert hur solljuset faller mellan träden?

Inte ens molnen av små insekter störde mig.

Det ser förresten värre ut än det var, jag fick i alla fall inga myggbett. Och även det är ju en del av den svenska sommaren – massor av små insekter som svävar i luften och lyser upp i motljuset.

Den här grusvägen känner jag utantill. Här går jag på promenader med mammas hund när den stannar hos oss. Här går jag själv promenader när jag vill komma ut en liten stund (ibland, men sällan, kan det till och med hända att jag springer här). Här åker vi förbi med cykeln på väg till strandbadet eller Åmåsängsgårdens pizzeria. Och jag blir glad varenda gång jag inte bara ser hästarna, utan även kor och får i hagen som nu. Framför allt de fina fåren måste jag hälsa på snart med kameran. För även de tillhör den fina sommaren här.

 

0

Lämna ett svar