Stadsnära vandring längs Enåns dalgång

Ibland behöver man inte åka långt i från stan för att uppleva en ensam idyll i vacker natur. En av mina favoritvandringar nära stan är Enåns dalgång, där man vandrar längs ån som forsar ner mot Orsasjön. Från Mora är det bara 20 min väg, från Orsa högst några minuter.

Jag hade planerat sedan länge att göra en längre vandring en helg i maj, men när det var dags visade väderrapporten mycket regn hela dagen. När jag klev ur sängen på morgonen hade regnfronten däremot redan dragit förbi och så bestämde mig spontant att ge mig ut ändå. Eftersom det var rätt mulet så valde jag att vandra genom skogen till Enåns vattenfall, för denna vandring behövs ingen sol, det blir fint ändå!

Vandra i vårens grönska

Jag parkerar bilen vid den lilla parkeringsplatsen där stigen börjar och börjar gå. Ån forsar bredvid mig och annars är det tyst. Jag ser inte en enda människa under hela vandringen. Så nära till stan och ändå har jag naturen helt för mig själv!

För kanske hundra år sedan (eller lite längre sedan), fanns det mer än 40 kvarnar här samt en blomstrande industri som nyttjade vattenkraften. Idag finns det bara enstaka ruiner kvar som är täckta av mossa och andra växter. Vandrar man längs stigen bland höga träd och över den mosstäckta marken kan man glömma bort att det är bostadsområde på båda sidor av dalgången. Åns forsande vatten är det enda som hörs, inga trafikljud når örat och så kan man njuta av naturen helt ostört.

Stigen slingar sig upp och ner längs ån och leder over stenar och rötter. Ibland får jag klättra över eller ducka under stockar som ligger över stigen och blir det blött balanserar jag över spångarna som ligger där. Stigen kräver uppmärksamhet och tvingar mig att vara här och nu. Långsamt vandrar jag framåt och stannar ofta för att ta in den fina omgivningen eller för att ta bilder. Jag lyssnar till ån eller beundrar vitsipporna som sträcker upp sina vita blad från den mossan. Jag tycker om det jag ser! Ljuset faller in bland de höga lövträden som får sina första blad och granarna växer högt. Vitsippor och havsyra bildar vita prickar i grönskan runt omkring mig.

Vattnet låter allt mer och när stigen leder runt några träd ser jag vattenfallet. Här tar jag rast och njuter av omgivningen. Våren är säkert bästa tiden för att besöka vattenfall, men i år är det inte så mycket vatten i ån, det känns att det var varit allmänt torrt de senaste åren. Men det är ett vackert vattenfall ändå! Jag tar fram mitt kamerastativ och börjar fota med långa slutartider. Jag tycker det blir en så vacker effekt på bilderna! Perfekt att fota vattenfall på en mulen dag.

När jag känner de första regndropparna packar jag ihop och vandrar vidare. Kort efter vattenfallet leder stigen till en liten damm där man kan bada på sommaren. Men det är inte riktigt badväder än så jag fortsätter på stigen som nu leder tillbaka på andra sidan ån. Här är leden lite enklare att gå och leder fram mellan björkar och över små gräsplättar innan den slingar sig neråt in i dalgången igen. Ibland ligger den en bit ifrån ån och vattnet hörs bara svagt för att kort efter leda längs ån igen. Små fräkenväxter och ormbunkar växer fram och kommer säkert att bli stora och ståtliga lagom till sommaren. Då kommer jag hit igen och tar med mig badkläder. Ett dopp på halva vägen kommer säkert att kännas skönt!

På andra sidan ån ser jag den branta ravinväggen nu som berättar för mig att stigen leder mot sitt slut. Jag stiger upp en sista trappa och nu är det inte långt kvar innan jag är tillbaka vid bilen. Efter två timmar i den frodiga och fridfulla dalgången är jag åter i civilisationen. Det känns bra att ha vandrat genom en dalgång full av forsande vatten och yppig grönska och tittat på ett vackert vattenfall.

0

Ett svar på “Stadsnära vandring längs Enåns dalgång“

  1. […] Här kan ni läsa om mina upplevelser när jag vandrade stigen på våren. […]

    0

Lämna ett svar