Årstidernas skiftning

Jag älskar att betrakta årstidernas skiftning. När morgondimman stiger upp från ängarna för första gången efter sommaren, när löven först skiftar från grönt till gult för att sen explodera i en kaskad av vackra färger och när jag vaknar första gången för att se att nattfrosten har svept världen i en glittrande klänning.

Sedan dröjer det inte länge tills träden står avklätt och väntar på första snön. Jag tar på mig mysiga stickade tröjor, dricker te med honung och värmer mig framför kaminen. Jag blir alltid glad när det blir dimma på morgonen, kanske för att den påminner om min barndom? Vid Bodensee hemma i Tyskland fanns det många dimmiga dagar på hösten, mycket oftare än här vid Siljan.

Så jag blir glad av varenda dag som börjar i dimman – framför allt när solen sedan bryter genom och lyser upp de färgglada höstlöven eller rimfrosten.

Mina helger har varit upptagna av annat på sistone, men så snart jag tog bilen någonstans, fick kameran följa med så att jag skulle ha en möjlighet att fånga höstens skönhet på bild.

För mig är hösten en kravlös årstid. På sommaren finns det massa ”måsten” – framför allt i Sverige där sommaren kan vara både kort och kylig – den ska utnyttjas på bästa sätt. Man ska njuta i fulla drag, åka bada, vara social, grilla, sola, träna utomhus, resa, ta vara på den lediga tiden, avnjuta långa kvällar i trädgården eller vid sjön och så vidare.

Hösten bryr sig inte alls om sådant. Man kan ta en promenad och virvla upp höstlöven med fötterna och känna höstsolens värme i ansiktet, men man kan även stanna hemma på soffan och titta på regnet utanför, tända en brasa eller några levande ljus och bara mysa. Allt är tillåtet och eftersom naturen saktar ner inför vintern, kan man lika bra göra samma sak. Träden tappar inte sina löv på en dag heller, det finns ingen anledning att skynda på. Det finns desto mer anledningar att koppla av och ta hand om sitt välbefinnande.

Hösten har inte bråttom, den belönar de som stannar upp och tar sig tiden att titta lite närmare på saker och ting. I år såg jag till exempel för första gången en dimbåge – en vit regnbåge.

Här lade jag inte ens märke till den utan upptäckte den först senare på fotot. Men en timme senare, vid nästa fotostopp, gick den inte att missa. Vilket underbart fenomen!

Vi kände oss regelrätt omringade av dimbågen eftersom den inte slutade vid horisonten utan någonstans vid våra fötter. Beroende på hur dimman rörde sig syntes den mer eller mindre. En vacker syn!

Sol och dimma är en oslagbar kombination. Den känslan jag får när den vita dimman stiger upp från ängen och skogen, hänger  över vattnet och sveper in världen i ett mjukt och ljust tyg som skiftar sin färg från silver till guld när solen går upp… den känslan!

Är inte färgerna underbart vackra?

Här kom jag förbi på min väg till jobbet och hade inte bara turen att åka bil istället av tåg utan just vid den ängen fanns det plats att parkera den. Bakom mig susade bilar och lastbilar förbi när jag gick över den gnistrande ängen, med en liten glädjeskutt då och då, för att ta in denna skönhet. Just då kände jag mig inte säker på om snö verkligen kunde vara vackrare än det här.

Ibland är man helt enkelt på rätt plats vid rätt tillfälle.

Jag försöker att njuta av alla färglada eller gyllene ögonblick som hösten bjuder på och jämnar ut kalla morgnar med varma, mysiga kvällar framför brasan.

Snart börjar den mörkra tiden där naturen har påbörjat sitt ide som jag inte gillar särskilt mycket. Väntetiden mellan den sista färgexplosionen och den första mjukt glittrande snön känns lång. När mörkret tar över ute och får hjälp av regnet, slask och nakna grenar som sträcker sig mot den grå novemberhimlen.

Men jag vet att ögonblicket kommer att komma där jag tittar upp – kanske när jag väntar på tåget eller går min lunchpromenad – och ser de första snöflingorna sakta falla ner mot jorden. Och som varje år kommer de att trolla fram ett stort leende på mina läppar. Den första snön! Jag undrar när den kommer i år…

Fram tills dess gläder jag mig åt rimfrost och frusna vattenpölar som gnisslande spräcks under mina fötter. Jag blir glad över de sista höstlöven som ligger glittrande på marken mellan frusna grässtrån. Och över stjärnklara nätter där jag med lite tur får se norrskenet dansa över himlen igen. Hösten är en bra årstid.

0

Kommentera